Jag kommer nog antagligen inte att blogga på ett tag. Jag kommer inte att kunna koncentrera mig och lägga energi på bloggen. Ville bara böja med att tala om det.
Nu  är det jullov, ett perfekt tillfälle att bara slappa och ta hand om sig själv.
Och nu måste jag verkligen tänka på mig själv för en gångs skull, annars kommer jag att gå under.
Det hände något i natt, något som rev upp ett gammalt sår och jag orkar verkligen inte med att försöka hålla god min framför alla människor när jag igentligen mår så dåligt så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Det finns en person som jag kan prata med detta om, men nu råkar det vara så att det är just den här personen som bär skulden för det som hände i natt. Jag kommer aldrig att förlåta dig för det här!
Du lovade! Du svor på allt du ägde och hade! Du svor på ditt eget liv att du skulle hjälpa mig att hålla honom borta. Jag stannade kvar där för din skull. Jag stannade för att du bad mig på dina bara knän. Och så gjorde du så mot mig. Du försökte inte ens hjälpa mig, tvärtom så verkade det som att du hjälpte honom.
Varför hjälpte du mig inte?
Jag trodde att vi var bättre vänner än så.
Jag lärade känna dig när jag gick i 6:an och vi har varigt jätte bra vänner sedan dess.
Men när jag behövde dig som mest så svek du mig.
Varför hjälpte du mig inte?