Heej!!
Seg som sjutton i dag..
Jag var ju inte på praktiken i går för jag mådde så himla dåligt, istället låg jag och sov till 15.30. Inte bra!
För jag kunde nämligen inte sova i natt tack vare min långa dags sömn.
Men kan ju inte skippa praktiken bara för att jag har vänt på dygnet, inget snack om saken. Det var bara att pallra sig dit och försöka se levande ut.
Efter att jag hade jobbat klart för dagen var jag tvungen att stanna kvar för ett möte.
När det äntligen var slut klockan 16.30 tänkte jag att nu får jag äntligen gå hem och sova!
Men icke sa nicke. Jag fick en läxa till i morgon: Skriv en uppsats om gymnastk anpassad för gravt autistiska barn!!!!!
Men hjäälp, jag som knappt kan tänka ordentligt. Sedan kom jag på att jag ska jobba i dag med. Då brast det, jag bara grät (antagligen på grund av tröttheten). Jag orkar inte, jag vill bara sova!
När jag kom hem hade mamma (älskade mamma <3) lagat mat till mig och det fick mig att känna mig lite bättre.
Min älskade goa fantastiska lillasyster erbjöd sig att jobba istället för mig i dag, har nog aldrig varigt så tacksam i hela mitt liv, hon får min dagslönn som tack!!!!
Nu har jag snart vart vaken i 27 timmar och uppsatsen är klar.
Hela dagen har jag längtat efter att få sova och det har bara kommit saker emellan hela tiden. Och nu när jag äntligen kan gå o lägga mig så kan jag inte sova. Jag är inte trött längre!
Det är det som kallas ödets ironi!!