Den värsta Lördagen i mitt liv tror jag nog att jag lugnt kan klassa den här som.
Först halkade jag på min trappa, hur klantigt som helst jag vet...
Det resulterade iallafall i en sprucken handled, ett svullet öga och ett antal blåmärken.
Och ändå så gör inte det hälften så ont som det faktum att jag fortfarande älskar och saknar Daniel så fruktansvärt mycket, jag gråter fortfarande ibland och ändå är det snart 2 år sedan han dog. Jag frågar ofta mig själv om jag någonsin kommer att komma över hans död. Vad jag vet är att jag aldrig kommer förlåta mig själv för att jag gick på den där festen utan honom, jag kommer aldrig glömma att mina sista ord till killen som jag fortfarande älskar så mycket skulle bli "Dra åt helvete". Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan 2 år och ta tillbax alla de där sakerna jag sa till honom, jag var så fruktansvärt omogen, något som jag ångrar så extremt mycket idag.
Jag skulle ha vart med mina kompisar i dag, men dom dissade mig och gick på bio utan att ens fråga om jag ville följa med. Tack för den! Väldigt snällt att lämna mig i sticket i sista sekund. Låg hemma och lipade över både det ena och det andra istället.
Jag han också med att få 3 års vänskap krossad inom loppet av 15 minuter, ingenting jag tänker prata om på bloggen, för trots det faktum att hon sårade mig så skulle det vara väldigt barnsligt att hänga ut henne på nätet.
Nu ska jag iallafall ta en näve värk tabletter och hoppa i säng tror jag.
Fortsatt trevlig helg :)