Visst är det kul att dricka och känna alkoholens rus?
Visst är det skönt att kunna släppa loss och inte bry sig om vad andra tycker?
Men tänkker hur hemskt det är när slkoholens rus dör bort och illamåendet kommer.
Eller dagen efter när huvudet håller på att sprängas.
Är det verkligen värt det?

I Torsdags var jag ju som sagt ute med Jenny och Lisa på Sticky.
Jag som är väldigt lättpåverkad drack inte ens två cider och sedan segnade jag ner på golvet där och kunde knappt andas. Det bara flimmrade för ögonen, allt snurrade och jag kände illamåndet skölja över mig.
Det är vi sådana tillfällen som jag känner att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Ett löfte som är till för att brytas!
Oxh i Fredags när jag grillade med några kompisar så blev det än en gång på tok för mycket alkohol så det slutade med att jag satt bakom busskuren på Marklandsgatan och tömde magen.
Då bestämde jag mig för att inte dricka mer denna helgenj iallafall. Och det har jag hittills hållt iallafall.

Men är alkoholens sköna rus och dess förmåga att få folk att släppa alla hämningar verkligen värt att få när man mår så fruktansvärt dåligt efteråt?
Jag tycker nog inte det. Okej nu säger jag inte att jag ska sluta dricka alkohol, men drastiskt dra ner på alkoholen är ju en bra idé nu. Det håller inte i längden att dricka Fredag och Lördag varje helg.
Nee, nu blir det ingen mer alkohol för mig förrän studentbalen. Tror ni att jag kommer att kunna hålla det?