För det gör jag. Jag saknar en person som aldrig har funnits.
Jag saknar den där personen så hemskt mycket. Jag vill bara ha den här personen hos mig nu.
Det kan vara svårt att föstå, men det är meningen.

Besvikelse är en känsla som gör så otroligt ont faktiskt.
När man har dividerat fram och tillbaka om hur man ska göra och äntligen kommit fram till det beslut som är det rätta så tas den möjligheten ifrån en.
Jag kände i både hjärta och själ att detta var rätt beslut. Men helt plötsligt en kall Januari natt så försvann den här möjligheten och det enda val som återstod var det jag hade ansett vara fel från början.

Det känns som att allt som jag håller nära mitt hjärta försvinner ifrån mig.
Från och med nu så ska jag inte låta någon eller något komma nära mitt hjärta igen.
Jag är som döden själv. Allt som jag bryr mig om vissnar och dör.

Death is a part of mee!