Blev lite nostalgisk när jag satt i köket och pratade gammla minnen med Mamma.
Vi började prata om Dalarna och de roliga åren när granngården var full av sommarbarn från lite här och var.
Jag kommer ihåg hur otroligt kul vi hade den sommaren, 2005 måste det ha vart.
Den sommaren i Dalarna var det Jag, Martin, Sofia, Robbin, Simon, Erix, Tjabbe, Gita, Vita, Niklas och Malin.
Vi var gänget liksom och vilka grejer vi gjorde.
Övernattade i träkojan, fick höloppor från höloftet, försökte mjölka kossor, hoppade studsmatta såklart, badade i älven fasst vi inte fick, åkte till justern och badade vid hopptornen och åkte runt på grusvägarna på Tjabbes skitfula flakmoppe :P

2005

Haha jag kommer ihåg en natt när vi var uppe på höskullen, det var kolsvart ute men lamporna i ladgården var tända så när alla skulle ner från stegen (Jag var typ näst sist) så fick någon för sig att de skulle släcka lampan och precis då fic jag blodtrycksfall så jag ramlade ner från nästan hela stegen, svimmade i luften och vaknade av att jag låg på golvet och alla stog liksom runt mig och glodde på mig. Jag kommer ihåg hur pinsamt jag tyckte att det var medans Martin gladeligen förklarade att det var normalt betende för mig eftersom jag inte är helt normal i skallen (han försökte få dom att tro att jag var handikappad eller nått). Snäll brorsa man har!

2005

Jag kommer också ihåg när vi skulle hoppa studsmatta så kom Erix på den briljanta iden att man skulle gå upp på hustaket och hoppa ner på studsmattan därifrån och se om man lyckades komma så högt så att man hamnade på hustaket igen, dum ide om ni frågar mig. Men idioten försökte också.
Så här bra gick det: Han hoppade ner, landade på studsmattan och stutsade över kanten och landade på garage uppfaren 3 meter bort. Jag trodde att jag skulle dö av skratt.
Den killen var ju inte normal altså.

2005

Kommer också ihåg när Tjabbe kom bort till vårt hus med sin flakmoppe och hämtade mig och Gita för att vi skulle åka bort till dom istället. Jag satte i fötterna i mina ballerina skor och tyckte att det kändes lite knöligt, men tänkte inte mer på det (antagligen en sten).
Vi åkte iallafall och så kändes det verkligen som att det kröp i skon så jag tog av mig skon och ut kommer en jätte stor skalbagge så jag och Gita fick panik och hoppade av i farten och rusade därifrån så fort vi kunde på en grusväg utan skor. Det måste ha vart en syn, två hysteriska tjejer som typ haltar sig fram så fort de kan på en grusväg och skriker AJ! hela tiden. Haha saknar den tjejen grovt mycket :)

1996 (1997)

Här är ett minne som inte är från sommaren 2005 utan från ungefär 1996 eller något ditåt.
Vi har bara utedass på vårat sommarställe kan jag börja med att tala om.
Jag var mörkrädd när jag var liten och en kväll behövde jag verkligen gå på dasset och skulle göra det själv fasst det var mörkt ute så jag kutade dit så fort jag kunde. När jag kom in så tog jag tändsticksasken från det lilla bordet där inne och tände stearin ljuset. Så skulle jag vara så där cool och släcka tändstickan genom att vifta till lit med handen bara och sedan slängde jag ner den i dasset där det var nylagt hö för att minska stanken. Problemet var bara att tändstickan inte hade släckts ordentligt så allt hö började ju brinna och jag for ut som ett pistolskott därifrån.
Jag var jätte nerväs och det började brinna ännu mer. Till slut gick jag fram till pappa och sa så lugnt jag kunde "Pappa, det brinner på dasset". Alla rusade dit och fick till slut släckt elden, men alla undrade ju såklart hur den hade startat.
Och jag skyllde på min bror, som fick skulden för det fram tills jag var 16 då jag erkände att det var jag.
Haha vilken fegis jag var och väntade 10 år med att erkänna att det var jag som hade tänt eld på dasset.

1992

Sedan har vi ju ett minne från när jag bara var två år, fråga inte hur jag kommer ihåg det med jag gör det (och så har vi det inspelat på film).
Jag och Min bror hade en liten kärra med ett snöre på så att folk kunde dra oss runt stugan på den där lilla kärran.
Iallafall så min mosters kille Jonas (Bubbe kallas han) drog mig och Martin på den här kärran och sedan försvann ahn plötsligt och vi kunde inte fatta vart han hade tagit vägen. Till slut säger pappa att han nog hade gått på toaletten (eller dasset egentligen).
Så när han kommer tillbaka är vi frågvisa som alla andra småbarn och frågar "Vart har du vart?" hela tiden.
Och helt plötsligt så går jag fram till honom (han har bara T-shirt och kalsonger på sig) och lägger handen på hans skrev och frågar "Är det bajs?".
Haha allvarligt jag förstår inte hur jag tänkte. Och dt värsta är ju att det finns på film så jag kan ju inte förneka att det hänt heller. I och för sig så tycker jag att det är ganska kul så jag vill inte ens förneka det.
Barn e ju för roliga :)

Detta var det roligaste jag kunde komma på från våra år i Sommarstugan i Dalarna.
Åhh vad jag saknar de tiderna. Vi hade ju jämt så kul då :)
Här kommer iallafall några bilder :)