Varför kan jag aldrig ha en hemlighet? Jag kan inte behålla mina egna hemligheter och oftast inte mina vänners heller.
Jag berättar alltid allt för en person, en person som jag varje gång tror att jag kan lita på, och jag berättar det för att jag kan inte hadet för mig själv.
Men varje gång jag berättar detta för den personen så berättar han/hon det för andra människor.
Jag avskyr när personen gör så mot mig, men samtidigt så har jag insett att jag gör exakt samma sak mot mina vänner genom att berätta för den här personen. Och de får alltid reda på det, av den här personen och det slutar oftast med att de blir sura och jag blir ensam.

Okej altså jag berättar ju inte såna där riktigt hemliga saker, bara de små. Men det är ändå lika illa.
När ska jag lära mig att jag inte kan lita på den personen?
Och när ska jag lära mig att kunna hålla en hemlighet för mig själv?
Drn här personen sviker mig lika mycket som jag sviker mina vänner. Och personen gör det varje gång. Även när det gäller mig. Jag berättade något väldigt personligt, min största hemlihet och bad verkligen att personen inte skulle föra det vidare, jag talade om det för att jag var så himla ledsen och behövde säga det till någon.
Personen lovade att inget säga och bara en  vecka senare så visste massor om det.
Och alla skulle hålla på o fråga hur det var med mig och tycka synd om mig och prata om det hela tiden. Det är precis sånt som jag vill undvika.

Men å andra sidan: Varför ska man gå runt och ha en massa hemligheter? Det kan ju inte vara hälsosamt egentligen.
Tänk vad skönt det skulle vara att bara spotta ur sig alla sina hemligheter och låta folk se vem man egentligen är.
Tänk att bara vara sig själv och inte ha några hemligheter alls. Det hade vart så otroligt skönt.
Nu menar jag inte att man ska ta tag i random människa på stan och börja haspla ur sig alla hemligheter.
Men för sina vänner liksom, de man umgås med. Låta dem se exakt hur man är som person. Truth´s out!

Haha vilken hycklare jag är. Uppmanar folk att lita på varandra när jag inte ens kan prata med mina egna föräldrar om sådana här saker. Jag har försökt prata med mamma och erätta en sak för henne, jag har försökt i snart ett år men jag får det aldrig ur mig. Undrar varför...
Man borde ändå kunna visa sitt riktiga jag för sin familj. Men jag spelar ett spel för dom med.
Ibland tror jag inte ens att jag själv vet vem jag är. En läskig tanke.
Om jag nu själv inte ens vet vem jag är, hur ska då andra kunna se vem jag är?
Svar: Det kan de inte. Med andra ord lever jag i en lögn. Jag ljuger för mig och alla andra. Jag ljuger om vem jag är och hur jag är. Men varför är det så svårt att visa vem man är?

Jaja jag orkar faktiskt inte spekulera i det här mer nu.
Jag blir fan dum i huvudet av att hålla på att tänka för mycket. Det är ändå frågor som jag kan ställa mig själv hur många gånger som helst utan att få svar.