Jag har tänkt lite på en sak. Att ta studenten är ju någonting som ofta asocieras med fest, glädje, ballonger, flaggor och hela kittet. Man firar att man har gått klart skolan, men samtidigt firar man arbetslösheten!
Jag säger såhär: Jag skulle hellre gå 10 år till i skolan än att ha det som jag har det nu.
Mamma och pappa klagar på mig hela tiden om att jag måste skaffa ett jobb för de har inte råd att försörja mig. Detsamma gäller min bror, men de tjatar inte på honom. Orättvist!
Men hur lätt är det egentligen att hitta ett jobb som nybliven student? Jag har ingen tidigare arbetserfarenhet, ingen högskoleutbildning och inget körkort. Lycka till med att hitta ett jobb säger jag bara.Jag är inne på platsbanken flera gånger varje dag och försöker hitta något som kan passa mig. Vad som helst!
Istället blir man skickad till arbetsförmedlingen, och de gör absolut ingenting, de hjälper till att skriva ett personligt brev och sedan blir man utskickad för att klara sig själv. Som nybliven student har man ingen rätt itll a-kassa eller något liknande, men de tvingar ändå en att söka jobb på pendelavstånf. Hur skulle jag kunna ta mig till jobbet om jag inte ens har råd med ett busskort?
Det är inte kul att vara nybliven student!

Liza säger: Satsa på skolan medans ni kan, det är underlaget till eran framtid!