I ran away, but I couldn´t let go!
Gomorron allihopa :)
Nu har äntligen modemet kommit igång igen så nu är det snabbt internet som gäller igen, ni förstår inte vilken lättnad det är att internet äntligen fungerar som det ska.
Ja och jag är fortfarande jätte sjuk. Jag kunde knappt sova en blund i natt på grund av förkylningen och hostan.
Men jag är ju uppe iallafall och det är väl det som är huvudsaken. Jag har redan hunnit se gårdagens avsnitt av "Andra Avenyn" och duschat.
VIll ni veta något konstigt?
Ja om ni inte vill veta så får ni sluta läsa nu för jag tänker berätta ändå.
Trots att jag detta året har förlorat i stort sätt alla mina kompisar så mår jag bättre än någonsin.
Jag har inte mått såhär bra på hur länge som helst. Så jag tror faktiskt att det var bra för mig att sluta umgås med mina kompisar. Mitt självförtroende har ökat, jag känner mig inte lika instängd, jag kan säga saker utan att bry mig om vad andra ska tycka och jag är inte rädd för att vara mig själv.
Lite av den gammla Liza är tillbaka igen och jag välkomnar henne med ett leende :)
Även om jag kanske skulle ha lust att skriva en hel novell här så går inte det tyvärr.
För det första är jag alldeles för fantasilös och för det andra så har ag inte tid.
Jag måste äta, klä på mig, föna håret och leta reda på lite skol material som mystiskt nog bara har gått upp i rök.
Jaja det kommer väl fram så småningom.
Ha en underbar dag!
Kraaam
Ps.
Ett bra tips till alla som är förkylda och är slemmiga i halsen: Drick whiskey!
Det hjälper faktiskt något mot både nästeppan och slemmet i halsen. Jag ska ta mig en liten nu faktiskt ;)
Fan va glad jag blir Liza!,av att höra hur bra du mår o börjar bli dig själv igen! Fortsätt så!
Kram